Naturen och naturresurserna

Lojobornas rikedom är naturen och dess värde inser man kanske
inte alltid. Vår naturs viktigaste element är Lojoåsen och Lojosjön.

Lojoåsen är en omfattande grundvattenreserv, som inte får förstöras.
All byggnation, industri och serviceverksamhet som hotar våra
grundvattenreserver bör placeras på ett tryggt avstånd från åsen.

Belastningen i hela Lojosjöns tillflödesområde bör minskas och övervakas.
Målet är att sjön uppfyller EU:s ramdirektiv för vatten enligt vilket alla
insjöområden bör vara i ett gott ekologiskt skick före år 2015.

Jordmånen i Lojo är kalkhaltig och därför förekommer här omkring 40
nationellt utrotningshotade växter. Utöver detta finns här åtskilliga
värdefulla naturtyper såsom lundar och kalkklippor. Om dessa inte redan
har fått en skyddad status bör de skyddas genom planläggning.

Jord- och grustäkter bör koncentreras till områden där problem i fråga
om avfall, utsläpp, buller och trafik kan undvikas.

Energi

Det primära målet är att stoppa ökningen av energikonsumtionen. Det här betyder att märkbara mål uppsätts för nedskärning av energiförbrukningen i fastigheter som direkt sköts av staden. Mål skulle även uppgöras för sparande av energi inom andra sektorer där energisparande är möjligt.

Inom energiproduktionen borde beroendet av fossila bränslen minskas, eftersom användandet av dessa försnabbar klimatförändringen. Vid planering av nya bostadsområden borde utredningar göras över möjligheterna till att använda förnyelsebar energi såsom träflis för produktion av fjärrvärme.

Vid renovering av fastigheter borde energibesiktningar och energisparplaner uppgöras. Till exempel ESCO-avtal skulle göra energirenoveringar ekonomiskt riskfria.

Bostadsägare borde uppmuntras till att använda luftvärmepumpar och till att investera i även andra former som möjliggör ett utvinnande av fönyelsebar energi. Vid behov borde man även vara beredd att testa tillvaratagandet av nya energiformer som till exempel ett utnyttjande av solenergi i vissa pilotprojekt.

Avfallshantering

Sopsortering och separat insamling av avfall borde vara möjligt i alla bostadsområden. Insamlingen borde ordnas så smidigt som möjligt för att t.ex undvika trafikproblem. Människorna själva borde uppmuntras till att undvika att producera avfall, till att förebygga uppkomsten av avfall och till att återvinna.

Ett utnyttjande av avfall för energiåtervinning borde främst ske i småskaliga kraftverk ifall avfallet inte lämpar sig för återvinning och till att förbrännas utan olägenheter för miljön. Storskaliga avfallsförbränningsverk och virvelbäddspannor motverkar preventivt arbete mot uppkomst av avfall och förbränningsverkens skadliga utsläpp har effekter på den omgivande miljön som det inte finns tillräcklig kunskap om.

Återvinning

Återvinningscentralens betydelse som ett ställe där man kan byta begagnade men brukbara saker borde lyftas fram starkare. Centralens nuvarande placering är aningen för avsides och borde därför gärna placeras närmare centrum så att människor lättare kunde komma till återvinningscentralen. 

Samhällsstruktur

Befolkningstalet i Lojo växer med ungefär en procent per år. Det här skapar ett tryck på planläggningen. Samhällsstrukturen borde koncentreras till stamvägarnas närhet och inom räckhåll för kollektivtrafiken. Samhällservice, åtminstone skolorna, borde helst finnas på samma område och inom ett rimligt avstånd.

Planläggningen av gamla bostadsområden borde ske omsorgsfullt. För stora byggnadsrätter leder till att det gamla byggnadsbeståndet rivs och lockar till ett nybyggande som slösar på naturresurserna. En koncentration av bebyggelsen borde ske genom att tätorternas impediment bebyggs och genom att nya områden planläggs bredvid tätorterna så att inte de nya områdena planläggs till separata satelliter.

I Lojo finns det åtskilliga gamla värdefastigheter som är skyddade. Enligt lagen om byggnadsskydd får ägaren inte låta en skyddad byggnad förfalla. I Lojo har man på den punkten ställvis varit försumlig. Skyddade byggnader borde få en renoverings- eller underhållsplan vars förverkligande borde övervakas.

Trafik

Grön trafikpolitik utgår från att trafik som drivs med fossila bränslen borde minskas till ett minimi. Detta skulle minska utsläppet av växthusgaser och småpartiklar och det skulle förbättra människors hälsa.

Människors beroende av privatbilism borde minskas. Det betyder fungerande förbindelser med kollektivtrafik och att man på kortare sträckor gynnar lättrafik.

I riktning mot Helsingfors är bussförbindelserna omfattande. Till glesbygdsområdena är det inte meningsfullt att bygga ut ett omfattande bussnät, men småskalig servicetrafik som kunde beställas kunde vara ett utmärkt alternativ.

I framtiden räcker det inte med att kollektivtrafiken finns tillgänglig, utan människor måste också fås att använda den. Det här betyder vid behov prissubventioner, fler alternativ till exempel för olika åldersgrupper eller tidsperioder, samt nedsatta pris på biljetter.

Lojo stad borde förbereda sig för byggandet av tågbanan mellan Esbo och Lojo inom 15-25 år. Stationernas placering och planläggningen runt dessa behöver förberedas omsorgsfullt.

Även ett öppnande för persontrafik på den redan befintliga banan mellan Karis och Rihimäki borde undersökas. Persontrafik på denna bana skulle möjliggöra snabbare tågförbindelser till det inre av Finland.

Lojos miljö och klimatprogram (skiss)

-byggnadernas energieffektivitet (direkta energibesparingar i stadens egna fastigheter, renoveringar till exempel genom ESCO-avtal)

-byggnadsbestämmelser för nya byggnadsområden-staden har rätt att stadga om nya byggnaders energiförbrukning i sina villkor för att upplåta en tomt

-   undersökningar behöver göras på om nya bostadsområden kunde planläggas för hus som har liten energiåtgång och enligt mer strikta miljönormer

- utredningar behöver göras ifråga om stadens energiproduktion och i samband med denna bör det undersökas ifall självhushållningsgraden ifråga om energin kan ökas på ett sådant sätt att utsläppen och annan miljöbelastning skulle minska

- trafik - förutom tät samhällsstruktur, bör man se efter om man kunde subventionera busstrafik på Lojo stads område med ett specifikt Lojo-kort (detta skulle åtminstone vänja minderåriga vid att använda bussförbindelser) 

- beställningstrafiksservicen bör utvecklas till de allra mest avlägsna trakterna

- bussbiljetter som tjänsteförmån (åtminstone till stadens anställda som bor på ett större avstånd)

- utredningar bör göras till statsjärnvägarna ifall en elektrifierad tågförbindelse kunde upprättas för persontrafik mellan Karis och Riihimäki

- stadens upphandlingsskriterier borde göras med fokusering på upphandlingens miljöaspekter

- övrigt: ledbelysning som standard i trafik- och gatubelysning

Bildningscentrets utmaningar

Konditionsmöjligheterna behöver bevaras i alla tätorter och byggas ut där de inte ännu finns. Detta gäller både hallar och planer. Huvudsaken är att man kan motionera nära sitt hem. Ifall bubbelhallen i Muijala bevaras bör dess uppvärmning ändras så att den förbrukar mindre energi, till exempel genom utnyttjande av jordvärme. Även planen bredvid ishallen kunde uppvärmas med spillvärme från ishallen eller simhallen.

Teatern kunde gärna inrikta sig speciellt på barnens och ungdomarnas behov. Ett modigt försök kunde ske med en mångsidig, upplevelsegivande och förmånlig dock-, skugg- eller annan teater.

Ungdomsarbete

Undomsutrymmenas utnyttjandegrad är förhållandevis låg. Är tiden förbi för dessa och vad kunde ordnas i deras ställe? Satsningar direkt på olika ungdomars subkulturer, till exempel på musiktillställningar och på övrig allmän verksamhet kunde vara en möjlighet för att öka ungdomsutrymmenas besökarantal. I skolorna når ungdomsarbetarna hela målgruppen och får en kontakt också med de ungdomar som inte ännu har utnyttjat ungdomsarbetarnas tjänster. Nya utmaningar för ungdomsarbete skapar också nya samhälleliga former såsom nätforum. Satsningar borde göras mer och mer på det ungdomsarbete som görs på internet. De ungas möjligheter till att påverka och att delta bör undersökas och stödas. Det samma gäller arbetsverkstadens verksamhet. Alla unga borde garanteras en möjlighet att delta i en inspirerande fritidsverksamhet. Polariseringen måste stoppas-vi är bekymrade för den marginaliserade grupp ungdomar som har börjat att må allt sämre. Familjerna bör stödas i fostringsarbetet.

Hälsovårdens utmaningar

Ett närmare samarbete och bevarande av servicen inom socialvården- och hälsovården i Lojo, Sjundå och Ingå är en stor utmaning de närmaste fyra åren. Det samma gäller rekryteringen av sjukvårdspersonal där man måste ta ibruk även andra motivationsfaktorer än lönen, samt göra ett effektivt samarbete med skolorna på andra stadiet. Ungdomarnas och barnens välbefinnande måste ännu bättre än tidigare lyftas fram, till exempel har omhändertagadet av barn hela tiden ökat. Samarbetet mellan olika instanser borde ökas. Monet-gruppen gör ett gott arbete, men agerandet borde ske snabbare.

Dejourerande hälsovårdscentralens problem i Lojo behöver lösas. Bashälsovården och specialsjukvårdens samarbete måste intensifieras och förbättras eftersom man i Lojo i genomsnitt använder mera tjänster inom specialsjukvården än på andra orter och dessa tjänster är dyrare än bashälsovårdens tjänster

En grön synvinkel på utbildningsnämndens kommande utmaningar

Föräldrarna skall ha rätt att välja barnens form av dagvård. Både familjedagvårdare (privata och kommunala), daghem (privata och kommunala) såväl som hemvårdsstödets Lojo-tillägg behövs.

En god grundskolning är en garanti för jämställdhet. Timresurserna får ej längre minskas. Små grupper i daghem och skolor är en investering i framtiden. Skolan i hemmets närhet och inklusionen måste fungera, d.v.s. undervisningsgrupperna inom grundskolan måste ges tillräckliga resurser. Alla elever är unika och speciella, även specialbegåvningar borde få stöd. Klubbverksamhet på förmiddagar bör inledas och klubbverksamhet bör finnas på eftermiddagar ända till klockan 17. För dem som inte tilltalas av den traditionella skolundervisningen bör undervisning i pedagogiska verkstäder erbjudas. Ett ordentligt mellanmål bör erbjudas i skolorna och lemonad- och godisautomaterna borde tas bort. Skolmaten borde smaka bättre. Barn och ungdomar är kritiska. De rör inte smaklös mat.

Förvaltningens olika centran borde utöka sitt samarbete. Det samma gäller tredje sektorn och till exempel Luaky och Kanneljärvi-institutet bör fås med när det gäller att utveckla meningsfulla sysslor efter skolan.

Skoltrötthet och marginalisering måste förhindras genom tillräckliga resurser för skolhälsovårdare, -psykologer och -kuratorer. Staden kan inte tävla med lönen och därför måste andra tjänsteförmåner och erhållandemöjligheterna till dessa utvecklas och likaså bör arbetshandledning och kollegialt stöd finnas tillgängligt.

Meningsfull yrkes- och arbetsavtalsskolning samt möjligheter till högskolestudier på orten bör utvecklas. Samarbetet mellan gymnasiet och yrkesutbildningen bör intensifieras. Det är viktigt att reagera snabbt på företagsvärldens föränderliga situationer och miljön som förändras.

Alla har rätt till sitt eget språk och rätt att bevara sin kultur. Invandrare skall ges en subjektiv rätt till språkundervisning. Representanter för olika religiösa grupper liksom fritänkare bör ges egen etisk undervisning i närskolorna eller i en med denna jämförbar skola.

Snuttjobb bör inte accepteras. Tidsbundna tjänster inom kvinnodominerade yrken såsom inom lärar-, skolgångsbiträdes- och vårdarbranche bör tidsbundna tjänster ändras till tills vidare gällande. Staden har en skriande brist på kunniga arbetare. En arbetsgivare som ger sparken till sina anställda under sommaren klarar sig inte i konkurrensen om den minskande arbetskraften.

Var och en, även barn och unga, måste få påverka i ärenden som gäller dem själva. I beslutsfattandet bör man höra bostadsföreningar, ungdomsråd samt barnskydds-, handikap- och föräldraföreningar. Daghemmens och skolornas föräldraföreningar och direktioner bör kunna diskutera öga mot öga åtminstone en gång per år.

Miljöprogram borde göras i alla skolor. Skolorna borde fås med i biståndsprojekt (till exempel kunde skolan ha ett gemensamt fadderbarn eller ett skolbyggnadsprojekt).Varje daghem, skola och annan läroinrättning borde ha ett program för hållbar utveckling före år 2010.

Ert barn är också våra barn. Grannars hjälp och stöd behövs. Vi skall ta hand om de som är ensamma.